Ekokluster är ett program som syftar till att sammanlänka naturområden. Mycket forskning visar på att många arter är beroende av större sammanhängande natur och det fragmenterade skogslandskapet som utgör stora delar av Sveriges natur anses vara en drivande orsak till att många arter är utrotningshotade.
Programmet Ekokluster har som ändamål att uppfylla Naturstiftelsens visioner om att skapa stora sammanlänkande naturområden i län som har bristande förekomst av natur. Många forskare menar på att det råder en akut brist av ekologiskt välfungerande natur i södra Sverige och att öka antalet naturskyddsområden är en viktig del i processen att bevara biologisk mångfald men att bevara stora sammanlänkade naturområden anses vara den del av störst betydelse i kampen om att bevara biologisk mångfald.
För Naturstiftelsen innebär detta att olika naturområden med ändamålsenliga egenskaper blir aktuellt. Efter ett förvärv av ett naturområde inom området kommer intilliggande eller nära naturmark bli av högsta prioritet för Naturstiftelsens prioriteringslista.
I syfte att skapa stora sammanhängande ytor bedrivs olika metoder. Dessa metoder utgörs av att koppla samman förvärvade naturområden med ekokorridorer. Att använda naturkorridorer har bevisats fungera som passage för olika arter vilket ökar den biologiska mångfalden i naturpartier. I praktiken är detta en minst fem meter bred naturkorridor som utgörs av blandad vegetation i syfte att ge skydd för arter vid förflyttning. Ihopkopplingen av naturområdena som bildar ekokluster görs i huvudsak genom förvärv och avtal. Vid ett förvärv förvaltar stiftelsen marken i linje med dess stadgar och strategier. För avtal kan olika avtal gälla, exempel på dessa är naturvårdsavtal, naturskyddsområde, fria avsättningar och avtal mellan Naturstiftelsen och markägare.
Nedan visas ett exempel över hur Ekokluster ser ut i praktiken
